Djupa tankar Livet Vardag

Ärr förstör inte en kropp

När jag var runt tolv år var jag redan 170cm lång. Under tidiga delen av högstadiet fortsatte jag växa lite på längden, men framförallt utvecklades kroppen i en rasande takt. Detta resulterade i bristningar på höfter, brösten och magen. Bristningar som jag mådde dåligt över under tonåren. Jag kände att dem hade förstört min kropp. Avskyn till kroppen och bristningarna försvann som bekant efter tonåren som jag skrev om här.

I våras fick jag bältros. En otroligt plågsam infektionssjukdom som orsakas av samma virus som vattkoppor. Detta resulterade i ett bälte på vänstra sidan av kroppen som var fullt av sår och blåsor. Samt en konstant brännande smärta. Vaknade flera gånger om nätterna av att jag skrikit rakt ut för att det gjorde så ont. Helt horribelt var detta.

I denna veva, när jag la ut bild på min bältros kommer dem. De sköna männen vars åsikter de själva tror är så värdefulla och att de bara måste dela med sig. Flertalet män skrev saker i stil med “hoppas du inte får ärr och förstör din kropp” till mig.

Detta gjorde mig ofantligt upprörd. ÄRR FÖRSTÖR INTE EN KROPP. Det är bara ytligt. Kroppen är inte förstörd. Bara vad de männen anser är estetiskt korrekt på en kvinnokropp, det är förstört med ärr tydligen.

Jag fick märken efter bältrosen. Som börjat försvinna gradvis. Men jag kunde inte då bry mig mindre om jag skulle få ärr eller inte. Allt jag ville va att sjukdomen skulle gå över. Att smärtan skulle försvinna och jag inte få långvarig besvär som somliga kan få. Men för snubbarna som skrev till mig var det viktigaste för dem att jag inte fick ärr. Jag och dessa snubbar har olika prioriteringar angående mig och min kropp märker jag.

You Might Also Like